Dawahmuslimah

För att göra det måste jag gå tillbaks i tiden, gräva upp gamla sår och ta itu med det och det är ju bra, inte sant? Än att blockera de helt. 

Jag är den tjejen som har kunnat stå kvar på benen trots att ha blivit skjuten 10 ggr om till marken.  Tjejen som har lyckats sy upp hennes egna sår och täpa till de.  

Alla vi har gått igenom mycket och haft det svårt men jag snackar om riktigt hårda smällar och stormiga vindar.  Det har varit svårt sen dag ett men de senaste två åren har vindarna slagit till som hårdast, jag har inte känt igen mig själv. 

Jag hade blivit mycket starkare samtidigt som jag var i min svagaste punkt .  Det är svårt att förklara det här, hur man kan känna styrka samtidigt som man är svag.  Jag var stark för att jag kunde vakna upp varje morgon och gå igenom dagen som världens lyckligaste för att sedan gå hem och face:a mitt riktiga jag.  Jag byggde en mur mellan mig och människorna.  Det behövde ju inte veta. Det skulle ju gå över snart . Ja snart... 

Jag ifrågasätter inte mitt öde. Jag är lycklig som jag är med islam men genom att skjuta på mitt hjärta och försöka ta ifrån mig det bästa jag har är nog det värsta jag har gått igenom och gör.  Att ta ifrån mig islam är som att ta mitt liv.  Och vet ni varför det gör så himla ont för att just den här personen är den jag älskar mest i världen men förvånar mig för varje dag.